Om någon såg ett mysko ekipage röra sig i Hanemålas ytterområden i kväll så var det troligtvis vi.
Hade cykeln till jobbet idag och blev sen så jag hann inte hem efter cykelkärran.
Äsch, vad faan tänkte jag.
2 ungar måste det väl gå att få hem på en cykel?
Och ja, det hade gått.
OM Erik haft 2 meter långa armar och kunnat hålla i sig när han satt på cykelsadeln.
Ellen OM Ellen hade varit ett frimärke så att Erik fått plats bakom henne i cykelstolen.
Eller OM jag haft en damcykel så att Erik eventuellt kunnat stå på tramporna.
Eller, avslutningsvis, OM jag haft en cykelkorg modell gigantisk att stoppa en unge i.
Nu klaffade det inte riktigt så bra.
Det var omöjligt.
Vi provade varenda tänkbart sätt, allt ifrån att Erik hängde över stången på ramen till att han klängde sig fast som en apa på min rygg.
Men vi kom hem. 40 minuter senare. Hela, rena, torra, glada.... och trötta.
Erik som kämpat på bra med sina små myrsteg fick en klubba. Och genast talade han om att han gärna kunde tänka sig att gå hem imorgon också. Om jag hade fler klubbor i skafferiet vill säga...