En kärleksförklaring till kvinnokroppen

I dag har jag joggat. För första gången på läääänge. Jag tror senast var någon gång i januari/februari. Jag har för mig att det var strax efter att jag gjort ultraljudet, kanske graviditetsvecka 20.
Så idag, i 4 minusgrader och strålande solsken så kände jag helt plötsligt av ett uns av "spring i benen". Kroppen sa åt mig: Nu är jag redo!
Jag klarade lätt av 5-kilometersspåret utan att stanna.
Det gick inte fort, men det gick.
Jag har ingen bra löpteknik, men jag vet hur man gör.
Jag ser inte ut som en köttbulle då jag tar mig framåt, men jag känner mig som en.
Jag springer inte om de andra motionärerna, men det är inte helt fel att bli omsprungen heller. Ut i solen ni andra också!

Ofattbart att min man inte är sängvätare

Förundras ständigt över Mats och många andra mäns förmåga att sova trots att barnen är vakna.
I natt ville Ellen inte sova, klarvaken i nära 2 timmar. Klockan 01.15 börjar jag bli förbannad, sparkar till M och grymtar: -Ska man aldrig få sova i natt? Han tittar upp och säger: -Va, har du sovit gott säger du?
Idiot tänker jag och orkar inte ens tala om att klockan bara knappt passerat midnatt. Ellen somnar lagom tills dess att Mats snarkningar tar över.
Klockan 03 ger jag upp och går ner i gästsängen.
Efter bara någon halvtimma väcks jag av Erik som ropar efter mamma. Trots att jag ligger på en annan våning och i andra änden av huset med stängd dörr hör jag på en gång att han är vaken. Mats sover gott i rummet intill Erik då jag kommer upp. Lyckligt ovetande om övriga familjens nattliga aktiviteter andas han lugnt och tryggt. Erik somnar om efter att ha blivit omstoppad och mellan kl. 4 och 7 får även jag lite välbehövlig nattsömn.
Till alla kvinnor som jag vet är i samma situation som jag: Ingen idé att ni blir irriterade, det är bara att inse fakta. När män somnat så sover de, så är det helt enkelt. Se positivt på det hela. Jag är till exempel glad att Mats åtminstone vaknar då han behöver gå på toaletten....

Spelar i en annan division....

Gårdagens Friskis och svettis-turne var allt annat än lyckad. Orsaken var koncentrationen, något som är av stor vikt vid styrketräning. Det gäller att fokusera på det man gör och på aktuell muskelgrupp, inte ha tankarna på Lindex rean, kvällens middag eller när sjutton man skall hinna putsa sina fönster.
I går var min koncentration noll. Jag gav upp och ställde mig på en crosstrainer en stund istället. Killen på maskinen bredvid frågade artigt hur det gick med träningen. Jag förklarade kortfattat min livssituation med de små där hemma, osv. Och att träningen numer inte kommer i varken första, andra eller tredje hand.
Han tittar på mig och säger: -Oj då. Men du, du har ju en jäkla bra fysik. För att ha fött två barn menar jag...
Då insåg jag att jag inte kvalar in längre. Jag bedöms liksom i en annan kategori nu, kraven är inte lika höga som de är för en 23-åring.
Det är ungefär som att säga till någon: "Men du är ju inte så rynkig, med tanke på din ålder". Eller att säga "Den där mannen han är faktiskt riktigt snygg, med tanke på hans ålder".
Det säger ju för faan egentligen ingenting.
Mer än att man ramlat ner ett hack och att man aldrig mer kommer att ligga i ligatoppen.
Trots att man kanske bara är typ 30 bast.

Tidsbrist

Jag har insett att min tid inte räcker för att blogga på mer än ett ställe. Ska försöka kopiera mina inlägg från tidiningen hennes så det hamnar lite kreativitet även på "min egen" sida.

Party

I helgen har jag varit på party hos Ms trevliga kusin. Det finns vissa skillnader gällande vad man betecknar som party FÖRE man fått barn och party EFTER man är småbarnsmor.
Jag kan säga att nu för tiden har vi inte tighta jeans och glittermascara på oss. Vi har amningsbehåar och gärna byxor med resår i midjan så att de sitter skönt även om man blir placerad i en mjuk soffa.
På bordet står inte rödvin, snacks och dip. Oftast är det kaffe, grova frallor med ost och kanske en kanelbulle. Och så givetvis en hel maskinpark med olika nappflaskor, skopmått och haklappar.
På dåtidens tjejträffar var cdn ofta laddad med gamla schlagers, och ljudvolymen blev högre ju längre kvällen framskred. Nu har vi skippat musiken. Det är liksom ingen mening, ingen skulle ändå höra någonting för allt övrigt stoj och stim.
Och numer är det inte så att det dräller in en hög med grabbar som gärna vill ansluta sig till sällskapet. Nej då, men däremot så kommer det ofta en liten tant som vill få oss att tro att vår 4-månaders bebis skulle bli mycket lyckligare om hon hade en body för 280 kronor på sig. Eller så är det en annan typ av tant som predikar för oss att livet definitivt blir mycket mindre komplicerat om man bara har en lökhack från Tupperware och snygga burkar till sina frukostflingor.
Enda likheten är att vi fortfarande har trevligt. Vi har roligt och skrattar. Vi tycker det är mysigt och lyxigt att komma bort från vardagen ett par timmar. Vi mår bra flera dagar efteråt av att "ha haft lite egentid".
KRAM på er alla Party-pinglor!