Faktiskt lite trist.

Måste jobba på min sjukt skruvade dygnsrytm. Vaknar, pigg som en mört klockan 6 varje morgon.

Låter kanske inte så fel, men detta får även konsekvenser på kvällen.
Att sitta uppe och se nio-filmen på tv är att glömma. Om jag inte låter Mats bära upp mig sovandes sen vill säga.

Faktiskt lite trist.

Om nån timma kommer resten av familjen att stiga upp.
Då har jag förmodligen hunnit plocka ur diskmaskinen, vattna våra blommor, laga frukost, redigera foton på datorn och spenderat nån halvtimma på facebook/tradera eller nån annan meningslös sida.

Nu är han hemma!

Nu är han hemma. Min man alltså.

Mötte upp honom på Bauhaus i eftermiddag.


Bestämde golv till nya hallen. Inget velande - rakt på sak. Stegade in. Valde ut 3 golv vi gillade. Röstade mellan dem. Det blev det dyrare förslaget, men skit samma. Om ett halvår minns jag inte kvadratmeterpriset. Däremot så ser jag om golvet ser ut som ett budgetalternativ eller inte.


Det blir nog bra.


Hitintills är jag nöjd med utbygget. INKLUSIVE taket. Taket, där alla motsatte sig min önskan om att vitmåla. Det blev vitt. Och det blev tusan så bra!

Scrapbooking

Foton på vad jag åstadkommit under veckans pyssel-stunder!

Gud vad förbjudet!

Jag skriver ofta om hur jag upplever att jag förändrats sedan jag blev mamma.



En sak till som slår mig är att jag blivit bättre på att tillåta mig själv att göra det jag vill och inte bara det jag bör eller måste eller ska.



Till exempel har jag druckit öl varje kväll denna veckan. Inga mängder. En 33a till middagen på kvällen. Usch vilken dålig människa jag är! Att dricka alkohol när man är själv. Jösses vad förbjudet! Och ännu värre. Att dricka alkohol när man är hemma själv med barnen. Ännu mer förbjudet.



Men å andra sidan. Deta har varit min lilla belöning på kvällen. En kall öl. Och en 100 grams chokladkaka. Och barnen vet ju inte om det är cola eller inte. Och framför allt så märker de inte om jag druckit en öl eller inte. Det hade varit skillnad om det varit 3 eller 4 stycken.



Säkert många som tycker att jag låter oansvarig. Tänk om någon blivit sjuk och behövt åka till sjukhuset? Ja, så tänkte jag också. Men å andra sidan. Den risken är precis lika stor alla andra tillfällen. Det hade säkert varit svårare för mig att ta mig till sjukhuset med kort varsel tidigare på dagen då vi var inne i skogen och plockade blåbär allihop. Jag, Erik i storstövlar och Ellen i vagnen. Hade tagit minst en kvart bara att ta sig hem. Och inte hade någon lastat mig för att jag tagit med barnen till skogen, på en plats utan täckning på mobilen?



Så ett exempel till.

Jag har scrappat. Istället för att dammtorka, skura golv och rengöra toaletten så har jag och Erik pysslat. Resultatet har blivit 3 nya sidor i Ellens album.
Foto kommer!

Inne på 4e dygnet....

... utan min Mats. Men ikväll kommer han.

Inser att jag börjat stiga upp tidigare och tidigare, bara för att få mer och mer tyst tid på egen hand innan de små stiger upp. Eftersom de är kvällsmänniskor så blir det inte så mycket av den varan på kvällen.
Igår tror jag till och med att jag somnade innan Ellen karamellen. Eller åtminstone samtidigt. Och Erik fisen låg i sin säng och sjöng "Tipp tapp tårna" till klockan var en bra bit över nio.

3 dygn

Efter 3 dygn ensam hemma med mina kära småttingar börjar jag se antydan till att min hjärna är på väg att koka över.

Jag älskar dem inte mindre, snarare mer. Jag tycker inte att de är jobbigare, snarare mer lätthanterliga. Jag höjer inte rösten åt dem mer ofta än normalt, snarare är det tvärt om.

Men....

Just avsaknaden av 15 minuters tystnad eller åtminstone 15 minuters lugn och ro är slående. Att få krypa upp i soffan och se nyheterna på egen hand. Att kunna ta en dusch utan att behöva få halva badrumsskåpets innehåll inkastat innanför draperiet. Att kunna äta mat utan att resa sig 27 gånger för att någon har tappat skeden.

Det vore lyx!

Snart kommer han. Min man. Han som inte är min man. Men som jag kallar för min man.

Han kommer att vara välkommen!

Johnny Cash

Ska du se en film? Se Walk the line, filmen om Johnny Cash.
Ikväll har jag gråtit till slutscenen i den. Precis som förra gången jag såg den. Och gåshuden på mina armar var lika framträdande ikväll som sist.

Att det sen är bra musik också är ju en bonus!

Relationer

I min relation till andra kvinnor upplever jag en stor skillnad nu för tiden jämfört med hur det såg ut innan jag fick barn.

Jag upplever att vi är mer ärliga mot varann nu. Att det är mer tillåtet att visa sig svag. Att vi inte är lika dömande mot varann.

Jag tycker mig se att vi har lättare för att respektera olikheter och det faktum att våra åsikter går i sär i vissa frågor.

Jag känner personligen att begreppet statussymboler suddats ut. Iställets handlar det om prioriteringar, hur man väljer att leva sitt liv och vilka uppoffringar man är beredd att göra till förmån för andra delar.

Det känns rätt bra....

Saxnäs

Tog med kidsen till stugan i Saxnäs på morgonen. Där mötte morfar o mormor upp med förtjusning (eller förskräckelse???)

Efter 6 timmar på ett regnigt öland tillsammans i stugan utbrister min mamma:
-"Elin. Det blir nog bra för dig att få börja jobba snart. Och slippa allt det här!"

Där har ni en kvinna som kan uttrycka sig så man förstår innebörden. Det var dags för mig att packa in ungarna i bilen och åka hem igen. Måttet var rågat. Mormor Betten ville få sätta sig på altanen med en kall öl ikväll. I lugn och ro. Och det är hon väl värd. Hon har ju gjort sitt en gång i tiden.

Vaknade med.....

..... en känsla av att "idag känner jag för att springa" på morgonen.
Jag springer aldrig om jag inte känner för det, och när lusten väl infinner sig så brukar jag försöka anamma den känslan.
Det hela slutade med en knapp mil i skogen. I konstant lätt sommarregn, lera och vattenpölar.
Det är härligt att komma hem svettig, smutsig, blöt och trött. Det må kanske vara lite motigt under resans gång, men efteråt då du ställer dig i duschen - då ångrar du dig inte!