lördag 12 september 2009

Ny tv?

Mats + Shopping = en omöjlig kombination.

Men.

Igårkväll råkade jag nämna att vår tv kanske är väl liten i alla fall när allt kommer omkring.

Detta faktum slog mig i torsdags, då jag för tredje kvällen i rad fann mig själv sittandes på golvet framför tvn istället för 3 meter bakåt i soffan.

Då blev det fart. "Då sticker vi imorgon förmiddag" säger han entusiastiskt. Och en Kalmarresa bokades omedelbart in i agendan.

Tänk om samma iver fanns när barnen behöver nya gummistövlar, jag ett par jeans eller schampoflaskorna är slut.

fredag 11 september 2009

Bra dag. Igen.

Haft en mycket bra dag med mina små!

Gröt till frukost och bad ihop på morgonen.

Var på öppna förskolan på förmiddagen, jättetrevlig stämning idag. Erik fann en söt liten Stella som han inte släppte på hela tiden!

Efter lunchen möblerade vi om. Flyttade bla. jukeboxen. Inte bra att göra själv. Tung, tung, tung.

Sen barnen och jag 3 limpor bröd och 30 frallor.

Nu är klockan fem och Mats kom precis hem från Västervik. Det första han gjorde när han kom hem var att möblera tillbaka det jag möblerat om. Oj, oj, oj. Snacka om förspilld energi.

torsdag 10 september 2009

Ljuvliga kantareller


Kram på er!

Kom hem från jobbet kl. halv 5 i eftermiddag och insåg att vi hade besök.

Möttes av pappa som klippt nästan hela min gräsmatta, mamma som rensat blomlandet runt dammen och så en stor en korg kantareller i köket.

Sen hade jag lekledare åt barnen ända fram till kvällsmaten.

När Mats säger att jag är bortskämd brukar jag förneka. Idag kan jag inte annat än hålla med.
Är tacksamare än tacksam för all hjälp!

Kram på er!

Idag är jag glad....

.... att jag inte är Malta-killen som knäade in bollen i eget mål igår kväll.
Stackars, stackars karl!

onsdag 9 september 2009

Ordningen är återställd

Kommer precis från ett nytt möte på jobbet. Fortsättning på gårdagen.

Jag inledde med att beklaga eventuella missförstånd som ev. uppstod under gårdagen, påtalade mina intentioner med mina uttalanden och förklarade att jag ifrågasätter verksamheten i sin helhet och definitivt inga individer.
Jag förklarade att mina åsikter skall ses som just mina åsikter.
Att jag respekterar att andra tycker annorlunda.
Men också att jag fortfarande står fast vid min övertygelse.

Jag förstod idag att fler än jag hade tänkt över situationen. Jag insåg också att vinden vänt, gick mer i min riktning.

Idag gick jag som en segrare. Definitivt. Och fick en klapp på axeln. Därifrån jag väntade mig det som minst.

Gutt. Ordningen är återställd.

Och ni som kommenterar min blogg. Tack!

tisdag 8 september 2009

Nu är vi där

Någon som minns att jag, redan första dagarna på jobbet, fick en känsla av att detta kommer att bli bra men det kommer inte att bli smärtfritt? Att jag hade en föraning om att jag skulle kunna bli lite obekväm i vissa sammanhang.

Nu är vi där. Jag har fått det bekräftat. Jag uppfattas som förbannat obekväm från vissa håll. Och som motsatsen från andra håll.
Jag känner dock att jag har det stöd jag behöver, även om inte alla vill säga det högt.
Jag vet att hos vissa ses jag som en tillgång. En resurs. En möjlighet till förändring.

Jag är glad att jag är så stabil som jag är i mig själv. Jag är jag och jag vet att jag har samma rätt som alla andra att ha en åsikt. Jag tänker inte vara omöjlig och motvalls, men jag tänker definitivt inte kuva mig i frågor där jag har rätt till att stå fast vid min sanna tro och övertygelse.

Arbetsplatsträffen idag blev intensiv. Minst sagt. Och högljudd.
Jag känner inte att jag gick därifrån som en segrare, men jag vet att jag har stöd därifrån där jag behöver.

Just nu är jag mest trött.
Har hämtat barnen med cykelkärran, fått in mat i ugnen och tagit en öl.
Nu ska jag försöka lämna jobbet för resten av kvällen.

måndag 7 september 2009

Saker jag är....

Glad över: Mina goa, goa kids.

Irriterad på: Blek och blämmig hy.

Arg på: Den kiropraktor som tydligen som dissat mig och mina teorier totalt. Jag tycker inte som du i alla fall. Och jag vet att jag får rätt. Så det så!

Nervös inför: Typ inte nåt. Har inte så stora utmaningar framför mig. Tyvärr.

Obeslutsam inför: Krogen på fredag? Eller vara en god hustru och vara hemma hos min familj.

Undrande över: Vårat förtrollade bankkonto. Vi har aldrig mycket pengar. Men vi har alltid tillräckligt.

Trött på: Dammsuga.

Stolt över: Mina kunskaper inom brödbak.

Avundssjuk på: Alla som har sina män hemma på kvällarna.

Sugen på: En ny deckare.

Bra dag

Bra dag på jobbet.

Märker att jag har en helt annan inställning till mitt yrke nu jämfört med innan jag fick barn.
En bättre och sundare inställning.

Jag gör ett bra jobb, men är inte bäst.
Jag är Elin som jobbar som sjukgymnast. Jag ÄR inte en sjukgymnast.
Jag har många besök, men inte för många.
Jag vet att jag är betydelsefull, men också att verksamheten inte enbart vilar på mitt ansvar.
Jag vet mina brister - men också mina förtjänster.
Jag har insett att jag inte kan göra alla nöjda, men jag kan bjuda alla på ett leende.

söndag 6 september 2009

Knattejympa


Tänk att våra små knattar blivit så stora! Idag var de på sitt allra första jympapass på Friskis & Svettis.

Roligt tyckte Linus.

Det var gott med saft efteråt tyckte Erik.

Vi mammor kommer i varje fall att ha ont i benen imorgon....

Arn

Såg som sagt den andra filmen om Arn igår.
Kan icke släppa den. Riktigt bra film.
OCH vilken man! Skulle en ärrad, trasig Arn rida in i Hanemåla på sin häst. Då är jag faktsikt för en gångs skull glad att jag inte svurit Mats några löften inför Gud.

Men den risken är väl inte stor....

Anna Mannheimer

Idag sänder jag en tanke till Anna Mannheimer. Kära lilla Anna, jag tänker på dig! Vilket trauma detta måste ha varit för dig. Du har mitt fulla stöd vid ett eventuellt återfall.

Bakgrunden?

Nu har forskarna kommit fram till slutsatsen att det inte alls är hälsofarligt att snusa.
Nu!
6 månader EFTER att Anna har slutat!

Som hon själv beskrivet det:
För 6 månader sedan förlorade hon sin allra bästa vän.
Hon sa adjö till sitt eget, väl fungerande, belöningssystem.
Hon började istället frenetiskt att äta kex med ost och dricka milkshkes. Med den följden att hon idag har 8 kilo överflödiga kilon på mage, rumpa och lår.
De forna kläderna i garderoben är för länge sedan försmå, och klädkontot har skjutit i höjden. Och väst av allt.
Hon är konstant arg. Vaknar skitförbannad på morgonen och ingen förstår varför.

Jo, Anna. Jag förstår. Jag förstår precis.

Nu. Efter 6 månaders helvete så går forskarrönen ut och dementerar tidigare larm och snusets hälsovådliga konsekvenser.
Med andra ord. Annas kamp har varit till ingen nytta. Henns bästa vän var en vän. Någon som ville henne gott. Ville hålla henne glad, smal och tillfreds.

Gör som jag, sänd Anna en tanke. Det lär hon behöva idag!

Och för helvete. Släpp inte snuset.