Släpet

Det är något visst med vår familj när det gäller bilutflykter. Vi kan nämligen inte åka någonstans i vår familj utan att ha med släpet.

Var vi än är så är släpet med.
Ska vi på släktmiddag är släpet med så att vi kan få hem nån gammal byrå vi kollat in.
Ska vi till 4 h-gården med ungarna är släpen med så att vi kan stanna till på Bauhaus på vägen hem.
Ska vi hem till våra föräldrar så är släpen med så att vi kan svänga förbi industriservice på vägen.
Ska vi till tandläkaren är släpet med eftersom vi ska passa på att slänga byggmateriel på återvinningscentralen.

Detta är ett stort irritationsmoment. För ett släp är inte bara ett släp.
I stadstrafik är det dessutom ett stort hinder.
Spontanshopping är inte att tänka på, "vi kan ju inte ställa släpet fullastat på parkeringen".
Och restaurangbesök, Nej, funkar inte. På sin höjd en Mc Drive.
Och stanna vid en insjö för ett spontandopp? "Nej, nej barn. Ni får bada i poolen hemma. Pappa har ju med släpet"

I torsdags när vi skulle till stugan förbjöd jag att släpet skulle med. Totalvägrade. Mats klarade två dygn utan.
På vägen hem idag var det en obeskrivbar frihetskänsla. Vi kunde gå in på Ikea hela familjen tillsammans. Vi kunde bli lite wild and crazy och spontanshoppa på Hemtex. Vi kunde köra i dryga 100 utan att vara fartsyndare.

Kloka ord från en klok kvinna

Senaste månaderna är det flera par jag vet om som valt att gå skilda vägar. Par jag aldrig skulle anat detta om. Par som jag trodde var ämnade för varann. Par som utåt sett verkat vara harmoniska och trygga i varann.

I tisdags diskuterade jag saken med några vänninnor. Olles mamma, som alltid är en klok mamma, sade några väl valda ord.

Man kommer troligtvis att flera gånger under sitt resterande liv att träffa den stora passionen, trots att man redan har en livskamrat.
Då gäller det att inse att det är just den stora passionen, och ingenting annat man mött. Och att det kommer en vardag där också en dag.

Om alla kunde tänka så klokt i alla lägen skulle vi säkert ha färre krossade familjer och livsdrömmar....

GRATTIS!

Idag hyllar vi käraste syster yster som fyller 30 år.

Två systrar som levt med varann så gott som konstant de första 15 åren. I skolan, hemma, på fotbollsplanen, bland vänner....
Sen kom en annan fas, en fas på 10 år då vi utvecklades åt olika håll. Prioriterade olika. Valde annorlunda. Flyttade från varann. Träffade nya och okända människor.

Idag slår det mig hur lika livet ändå blev tillslut.
Båda fick en utbildning som gav jobb.
Båda hade turen att träffa underbara män, bara ett stenkast från vårt barndomshem.
Båda flyttade efter diverse utflykter tillbaka till Småland.
Jag fick första barnet vid 29. Malin fick första barnet vid 29.
Vi köpte hus när jag var 29. Malin o Peter köpte hus under hennes 29e levnadsår.
Jag mognade enormt i samband med att jag blev mamma. Malin mognade om möjligt ännu mer när lilla V kom till världen.

Idag ser våra liv väldigt lika ut. Vi är stolta och hemkära. Medelinkomsttagare som trivs med våra jobb men drömmer om något större och friare. Har goa ungar som prioriteras framför det andra livet, det livet som fannns förr. Vi har båda insett att det faktiskt finns en begränsning när det gäller hur många skor och festtopar som ryms i en garderob. Behovet av trygghet är stort hos båda. Trygghet i form av fast jobb, bra boende och närhet till föräldrar, far- o morföräldrar och övriga släktingar.

Kram på dig idag syster yster och hoppas din dag blir fin.
Man vet aldrig. Kanske dyker vi upp frammåt dagen. Men ballonger, serpentiner och en flaska bubbel! Och så två snoriga ungar förståss!

Välkomna!

Jag har funderingar på att bjuda hem Svenska akademien till Hanes väg. Här skulle de definitivt få inspiration!

När Mats renoverar så är hans ordförråd enormt.
Jag har aldrig hört så många fula ord från en och samma person tidigare.
Och det är inte bara fula ord. Det är dessutom kombinationer av fula ord. Det är sammansättningar av 3 olika fula ord som blir till ett fult ord. Och det är ord så fula att jag inte ens visste att de fanns.

Välkomna!

Nu är jag lite upprörd över all ytlighet....

Läste nyss på en tråd på facebook en konversation gällande syskonvagnar.
Någon tyckte Baby travels syskonvagn kan man ju absolut inte ha, den är ju så ful.

Jag har en sån vagn.
Och jag kan säga att den är INTE fulast.

Vill lilla fröken ytlig som kläckte kommentaren komma och se den absolut fulaste vagnen så är hon välkommen till Hanes väg. För förutom min Babytravel så har jag en Teutonia.
Och ja, ingen kan säga emot mig när jag säger att jag har fulast vagn.

Men å andra sidan: Tänk så här
1. Jag är helt övertygad. Det finns ingen vagn som rullat så många mil på grusväg och i skogen som min Teutonia. Och inte ett enda problem har jag haft med den.
2. Det är kanske inte alla som prioriterar skönhet före funktion?
3. Vad bryr sig din bebis? Tror du inte hellre att han/hon har en mamma som lever snålt, men som å andra sidan har råd att jobba halvtid under de första åren?
4. Är det inte dags att lägga ner sånt här ytligt tjafs. Så länge du har vackrast bebis så vem faan tror du bryr sig om hur vagnen ser ut?

Usch o fy

Hade en heldag med Sessan på Saxnäs igår tillsammans med ett par andra mammor. Just nu känns det usch o fy att jag nånsin ska behöva arbeta mer.
Men visst, jag inser att livet inte alltid kan vara goa vänner, småbarn, solsken och kulglass.
Men man kan ju få drömma.....

Snigelfart

Faan, renoveringen hemma går i snigelfart.
Idag försökte jag göra ett ryck, men insåg efter nån timme att det tar alldeles för mycket energi att både måla OCH sjunga ramsor för barnen samtidigt.
Fick i varje fall fönster- och dörrfoder klara.

Vi tänkte få hall och badrum klart över semestern.
Insåg nyss att detta skulle innebära att vi i så fall fixar resten på knappt 2 veckor. Och då ska vi dessutom ta hem vedklyven imorgon, och att få in all veden gör nog att minst 2 dar går bort till detta.

Med andra ord: Vi tänker inte få hall och badrum klart över semestern!

Jag vill gärna tro att alla har det som vi

Hemma efter en heldag hos Karin med stort H. Mycket trevligt. Karin kan laga mat hon!
Vilken sommaridyll det varit idag, framför allt för barnen. Lek, bad i polen, promenad med smultronplockning, jordgubbar med vaniljglass....

Jag kom på mig själv med att tänka på hur bra våra barn har det. Vad mycket roligt de får vara med om. Så mycket kärlek de får från olika håll. Och vilken tur de har som har varann.

Jag vill gärna tro att alla har det som vi. Att alla mammor väcker sina barn med en puss på morgonen. Att alla pappor tar med sina ungar ut på skogspromenader med korvgrillning. Att alla barn har far- och morföräldrar som bryr sig om. Att alla barn har andra barn att leka med och att lära av.
Men jag vet innerst inne att det inte är så. Jag vill tro det, men vet för mycket om verkligheten.
Ikväll hoppas jag att dessa barnen åtminstone fått njuta av ett lass jordgubbar idag.

Helgen i korthet

Erkänner. Solen och allehanda aktiviteter har fått mitt behov av att uttrycka mig i skrift att avta.
Fredag: Tjejträff med mammorna. Supertrevligt.
- Det blir inte sent sa jag till Mats på eftermiddagen. De stannar nog max till klockan 10.
När jag sedan kröp i säng, klockan 03.15 frågade han sömndrucket: -Har ni verkligen så förbannat mycket att prata om?

Lördag: Uppe klockan 8. Trött, men inte ens i närheten av någon huvudvärk på hela dagen. Helt otroligt, med tanke på hur många tomma vinflaskor vi lyckats åstadkomma.
Dagen tillbringades på Saxnäs på Öland hos mamma, pappa och syster med familj. Hemma klockan 19.30. Åt mat. Gosade med familjen. Somnade innan klockan 22.

Söndag: Vaknar klockan 08.00 efter 10 timmars sömn. Väcker kidsen och gör gröt. Tror att jag slagit mitt "sov-rekord" inatt....
För närvarande snickrar Mats. Och ja, Tessy. Han har blåställ idag med. Trots att det är söndag.
Snart skall vi till Orrefors på lunchbjudning. Förhoppningsvis blir det bad också.
Och då hoppas jag att gubben INTE har blåställ.