Igår skickade jag ett sms till min älskade lilla-syster Malin. Då jag precis skickat det insåg jag att jag avslutat med: "Erik har lärt sig säga tupp idag. Och han har kissat på pottan 3 gånger".
Alltså, shame on you woman! Vem faan är intresserad av dessa uppgifter?!
Jag har själv suttit och smålett lite ironiskt åt andra småbarnsmammor då de stolt berättat saker som att Lillen har ätit 3 matskdear gröt, att ungen krypit 35 cm, osv....
Skärpning på oss mina medsystrar. Från och med nu stannar all dylik information inom husets fyra väggar. INGEN annan är intresserad av detta.

Mitt senaste barn blev en flicka. En liten tjej. En tös. En prinsessa. Mitt första var en liten prins.
Jag är så lyckligt lottad att jag har en av varje.
Men ni, vad är det egentligen som gör våra barn så färgade av huruvida de fötts till pojkar eller flickor, trots att vi som föräldrar försöker vara så neutrala som det bara går?
Min pojk Erik är knappt 2 år. Hans första ord efter mamma, pappa och titta var traktor. Det bästa som finns är att sitta på åkgräsklipparen och ratta. De enda böcker som intresserar honom är "Boken om lastbilar och andra stora maskiner" och "Traktorboken". Bästa tidningen är Granngårdens reklambroschyr där det finns motorsågar och lite annat smått och gott. Den stora idolen framför alla andra är morfar Roy Gruvhagen. Han har både traktor, grävmaskin, Jeep och motorcykel.
Troligtvis är det vi vuxna i hans närhet som, utan att vi reflekterat över det, har styrt in honom på denna banan. Troligen kommer Ellen inte att få samma stora intresse för motordrivna fordon och farliga aktiviteter. Jag känner redan nu hur mycket jag längtar efter att hon ska bli äldre så att vi kan åka till stan och prova skor tillsammans. Jag längtar tills jag kan göra slingor i hennes hår. Jag längtar efter den dagen då hon vill göra mig sällskap i pysselrummet.
Men jag skiter ärligt talat i huruvida jag tänker rätt eller fel här. Jag har ett enda övergripande mål med min uppfostran av mina barn. Jag skall göra allt vad som står i min makt för att ge dem en stark självkänsla. Jag skall ge dem en tro på sin egen person. Jag skall lära dem att de är vackrast i världen, precis lika vackra som alla andra människor på vår jord är. Jag vill att de skall gå ut i världen och känna: -Ja, här är jag. Och jag duger precis så som jag är!

Mina vackra underverk!!!

Foton av Malin Gustavsson från Kalmar.

Har precis kommit hem från min systerdotters dop, lilla Vilma Annie Viktoria.
Man skulle kunna sammanfatta vår insats med: Vi kom, vi sågs och vi segrade.
Något sena packar vi in oss i bilen. Erik är skitsur eftersom jag tog ifrån honom Mats tandborste med vilken han var i full gång att rengöra toalettlocket. Jag är irriterad över att jag aldrig hinner föna håret då vi ska iväg. Mats sitter i skogshuggarbrallor - han ska bara slänga av lite äpplen till älgarna innan vi åker till kyrkan. Han byter om till kostym sen. Suck!
Då händer det som inte får ske. Bil-aset startar inte. Först fram med startkablar. Mats är arg. Startkablarna ger inte önskvärd effekt. Mats är ännu argare. Vi hämtar bogserlina. Mats fortfarande arg. Nu har han dessutom börjat skrika, något om att det är sista gången han köper en jävla Saab. Eriks ögon är stora och uppspärrade, jag antar att han sitter och snappar upp alla fula ord som kommer ur pappas mun och lägger dessa till sitt eget ordförråd. Dom är inte dumma de små liven.
Kl. 11.50 är vi dock på väg.
Kl.12.01 ringer mamma på min mobiltelefon och undrar var vi är. -Prästen väntar på er..
Kl. 12.04 springer vi uppför kyrktrappan. Prästen ler mot oss. Min syster ler hon också, om än något stelare.
Kl. 12.40 är showen över. Jag pustar ut och får den där känslan man har efter att man presterat något riktigt bra, tex. ett vasalopp eller så. Vi klarade denna prövning också. Med bravur. Det började lite knackigt, men väl på plats i kyrkan så sitter vår lilla fina familj i kyrkbänken och ler stolt. Mats har fått på sig sin kostym. Ellen är lugn, mätt och har slutat kräkas. Erik sitter som ett litet ljus och fängslas av prästens ord och av musiken. Vi segrade till slut i alla fall!
Avslutar med ett STORT tack till Vilma, hennes föräldrar, morföräldrar och farföräldrar för denna trevliga eftermiddag!

Sömn. Det ordet är så vackert.
Det säger allt om hur den förestående dagen kommer att bli. Det säger en hel del om vad du kommer att tänka då du ser dig i spegeln. Det bekräftar huruvida du kommer att ha tålamod med din omgivnings små brister eller ej. Det styr till och med hur lång tid du kommer att lägga på att göra en god middag ikväll. Så är det i varje fall hos oss. Alla vet att det faktum att mamma har fått sova betyder skratt, energi, positivism och tålamod. Mamma har inte fått sova betyder att hon är gnällig, sliten och tråkig. Dessutom är risken mycket stor att det blir bullens pilsnerkorv och pulvermos till middag den kvällen.
Så, jag avslutar med att säga: -Tack Ellen, 3 månader, för 8 timmars ostörd sömn i natt! Nu ska jag banne mig fota tuttarna, så här stora och fasta har jag aldrig sett dem förr. Dolly Parton kan slänga sig i väggen!