I inlägget om "Kvinnans plats..." råkade jag omnämna honom som "Min store tjocke far".
Kanske inte så värst genomtänkt. Inte om man tänker på att det kommer en julafton med julklappar inom en inte allt för avlägsen framtid.
Givetvis menade jag inte att han är stor och tjock.
Han är som vilken 60-åring som helst. Men med lite mer energi. Och lite fler idéer. Och mycket, mycket fler projekt på G.
Så är han snäll. Inte mot alla, men han är snäll mot de som förtjänar det.
Han är framför allt snäll mot alla de som inte har det så lätt.
Han är nog den allra bästa vän man kan ha om man är hund, barn med frånskilda föräldrar, ungdom med spår efter en trasslig uppväxt, ensam mamma från vilken gubben stuckit, alkoholist eller bara lite efterbliven.
Så är han tuff. Skittuff mot dem som inte förtjänar hans godhet.
Han är en kaxig buffel. Spydig i sina kommentarer. En bråkstake utan dess like.
Att bli ovän med honom är inget jag rekommenderar.
Skall jag mynta ett citat om min far blir det:
Han kan vara tuff, kaxig och bufflig
- men jag kan se hans nallebjörnssjäl ändå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar