Perfekta mamman

I går var jag på en föreläsning om barn och gränssättning. Mycket givande.
Föreläsaren Micke menade att det finns två saker vi bör göra med våra barn (och dessa innefattade varken att stänga ut dem i tvättstugan då de gjort hyss eller att auktionera ut dem på Tradera).
De två viktigaste framgångsfaktorerna var enligt honom att ge dem TID och att ge dem KÄRLEK. Här kan jag stolt meddela att jag fortfarande är med på banan. Mina barn får detta i överflöd.
En annan sak som fastnade var på området gränssättning. Han menade att vi föräldrar så mycket som möjligt skall bekräfta det bra beteendet och i andra hand skall vi undanröja hinder för bra beteende. Gör vi detta kommer vi i mindre utsträckning att behöva ägna oss åt gränssättning. Detta visste jag innan, men det tål att höras IGEN och IGEN och IGEN. Här kuggar jag emellanåt. Ffa. kuggar jag dagar efter en sömnlös natt då tålamodet är på -2, orken och uppmärksamheten obefintlig och tankarna går till drömmar om en mjuk, nybäddad hotellsäng. Såna dagar blir det mycket Nej, Nej, Nej. Tyvärr.
Men skam den som ger sig... jag skall bättra mig!

Röva bort mina barn?

Jag vet egentligen inte vad mina nära och kära tycker om att jag bloggar. Jag vet dock att min kära far och min M båda två var måttligt imponerade då jag signade in på Facebook. De var tvärsäkra på att det hela skulle sluta med att någon fick tag på foton av min familj som hamnade på olämpliga sidor, eller att någon skulle komma och röva bort mina barn.
Nu undrar jag: Finns det någon som har såna ambitioner? Som vill röva bort mina barn?
Då vill jag bara säga att idag är ni välkomna. Ta så många ni vill. Jag kanske kan hämta hem dem igen till helgen?

En kärleksförklaring till kvinnokroppen

I dag har jag joggat. För första gången på läääänge. Jag tror senast var någon gång i januari/februari. Jag har för mig att det var strax efter att jag gjort ultraljudet, kanske graviditetsvecka 20.
Så idag, i 4 minusgrader och strålande solsken så kände jag helt plötsligt av ett uns av "spring i benen". Kroppen sa åt mig: Nu är jag redo!
Jag klarade lätt av 5-kilometersspåret utan att stanna.
Det gick inte fort, men det gick.
Jag har ingen bra löpteknik, men jag vet hur man gör.
Jag ser inte ut som en köttbulle då jag tar mig framåt, men jag känner mig som en.
Jag springer inte om de andra motionärerna, men det är inte helt fel att bli omsprungen heller. Ut i solen ni andra också!

Ofattbart att min man inte är sängvätare

Förundras ständigt över Mats och många andra mäns förmåga att sova trots att barnen är vakna.
I natt ville Ellen inte sova, klarvaken i nära 2 timmar. Klockan 01.15 börjar jag bli förbannad, sparkar till M och grymtar: -Ska man aldrig få sova i natt? Han tittar upp och säger: -Va, har du sovit gott säger du?
Idiot tänker jag och orkar inte ens tala om att klockan bara knappt passerat midnatt. Ellen somnar lagom tills dess att Mats snarkningar tar över.
Klockan 03 ger jag upp och går ner i gästsängen.
Efter bara någon halvtimma väcks jag av Erik som ropar efter mamma. Trots att jag ligger på en annan våning och i andra änden av huset med stängd dörr hör jag på en gång att han är vaken. Mats sover gott i rummet intill Erik då jag kommer upp. Lyckligt ovetande om övriga familjens nattliga aktiviteter andas han lugnt och tryggt. Erik somnar om efter att ha blivit omstoppad och mellan kl. 4 och 7 får även jag lite välbehövlig nattsömn.
Till alla kvinnor som jag vet är i samma situation som jag: Ingen idé att ni blir irriterade, det är bara att inse fakta. När män somnat så sover de, så är det helt enkelt. Se positivt på det hela. Jag är till exempel glad att Mats åtminstone vaknar då han behöver gå på toaletten....

Spelar i en annan division....

Gårdagens Friskis och svettis-turne var allt annat än lyckad. Orsaken var koncentrationen, något som är av stor vikt vid styrketräning. Det gäller att fokusera på det man gör och på aktuell muskelgrupp, inte ha tankarna på Lindex rean, kvällens middag eller när sjutton man skall hinna putsa sina fönster.
I går var min koncentration noll. Jag gav upp och ställde mig på en crosstrainer en stund istället. Killen på maskinen bredvid frågade artigt hur det gick med träningen. Jag förklarade kortfattat min livssituation med de små där hemma, osv. Och att träningen numer inte kommer i varken första, andra eller tredje hand.
Han tittar på mig och säger: -Oj då. Men du, du har ju en jäkla bra fysik. För att ha fött två barn menar jag...
Då insåg jag att jag inte kvalar in längre. Jag bedöms liksom i en annan kategori nu, kraven är inte lika höga som de är för en 23-åring.
Det är ungefär som att säga till någon: "Men du är ju inte så rynkig, med tanke på din ålder". Eller att säga "Den där mannen han är faktiskt riktigt snygg, med tanke på hans ålder".
Det säger ju för faan egentligen ingenting.
Mer än att man ramlat ner ett hack och att man aldrig mer kommer att ligga i ligatoppen.
Trots att man kanske bara är typ 30 bast.

Tidsbrist

Jag har insett att min tid inte räcker för att blogga på mer än ett ställe. Ska försöka kopiera mina inlägg från tidiningen hennes så det hamnar lite kreativitet även på "min egen" sida.

Party

I helgen har jag varit på party hos Ms trevliga kusin. Det finns vissa skillnader gällande vad man betecknar som party FÖRE man fått barn och party EFTER man är småbarnsmor.
Jag kan säga att nu för tiden har vi inte tighta jeans och glittermascara på oss. Vi har amningsbehåar och gärna byxor med resår i midjan så att de sitter skönt även om man blir placerad i en mjuk soffa.
På bordet står inte rödvin, snacks och dip. Oftast är det kaffe, grova frallor med ost och kanske en kanelbulle. Och så givetvis en hel maskinpark med olika nappflaskor, skopmått och haklappar.
På dåtidens tjejträffar var cdn ofta laddad med gamla schlagers, och ljudvolymen blev högre ju längre kvällen framskred. Nu har vi skippat musiken. Det är liksom ingen mening, ingen skulle ändå höra någonting för allt övrigt stoj och stim.
Och numer är det inte så att det dräller in en hög med grabbar som gärna vill ansluta sig till sällskapet. Nej då, men däremot så kommer det ofta en liten tant som vill få oss att tro att vår 4-månaders bebis skulle bli mycket lyckligare om hon hade en body för 280 kronor på sig. Eller så är det en annan typ av tant som predikar för oss att livet definitivt blir mycket mindre komplicerat om man bara har en lökhack från Tupperware och snygga burkar till sina frukostflingor.
Enda likheten är att vi fortfarande har trevligt. Vi har roligt och skrattar. Vi tycker det är mysigt och lyxigt att komma bort från vardagen ett par timmar. Vi mår bra flera dagar efteråt av att "ha haft lite egentid".
KRAM på er alla Party-pinglor!

Första dagen på älgjakten är till ända. Sambon har tillbringat dryga 12 timmar i skogen, utan att se så mycket som ett räv-öra.
Det slår mig ibland att på området "leksaker" är vi kvinnor ljusår ifrån jämställda med männen. Har ni reflekterat över vad bra män är på det här området? Det är hobby-bilar, motorcyklar, båtar, vapen, tekinkprylar.... Och så tycker de att vi kvinnor köper en massa onödigt tjafs. Skit på er! Jag håller med om att kvinnor kanske handlar saker oftare, men å andra sidan så får man ca 180 läppstift från Isadora för samma pris som en älgstudsare från Husqvarna.
En Yamaha YZF 1000 kubik från tidigt 2000-tal motsvaras av drygt 100 par skor. Eller 270 fest-topar från H&M om man hellre vill det.
Min pappa Roy slog på stort och köpte en grävmaskin. Jag undrar hur många swimming-pooler som min mamma kunde fått grävda för samma pengar?

Har fått ett erbjudande om att blogga för tidningen Hennes. Känns jätteroligt!
Har inte riktigt fått till det här med det tekniska ännu, men jag hoppas jag får koll över de bitarna inom kort. Kolla in Gruvhagen på www.tidningenhennes.se

I går var jag på 3e träffen i den kurs jag går som heter politikerskola. Det är ett samarbete mellan Centerpartiet i Nybro kommun och Studieförbundet Vuxenskolan i Nybro. Jag måste säga att det är mycket intressant och givande. Politiskt sett är jag inte medlem i Centerpartiet, men man kan väl säga att det är någonstans åt det hållet som mina sympatier ligger. I går var Fredrick Federley (riksdagspolitiker från Stockholm) hos oss och pratade. Duktig kille på att snacka den där... hmm. Hade han gått in för det, och om han haft en halvtimma till på sig hade han nog lyckats få mig att bli centerpartist trots allt. Fast det är ju deras jobb i och för sig. Vi får väl se var det slutar... hur som helst så är det roligt att lära sig mer, och jag tror mycket väl att jag kan tänka mig att engagera mig i kommunpolitiken längre fram.

Jag vet att man absolut inte under några omständigheter får skryta om sina egna barn. Men det skiter jag högaktningsfullt i nu!
Igår tog jag ett kort på min lilla tjej där hon är så vacker att man blir varm i hela kroppen.
Visst har jag en liten prinsessa?

Igår skickade jag ett sms till min älskade lilla-syster Malin. Då jag precis skickat det insåg jag att jag avslutat med: "Erik har lärt sig säga tupp idag. Och han har kissat på pottan 3 gånger".
Alltså, shame on you woman! Vem faan är intresserad av dessa uppgifter?!
Jag har själv suttit och smålett lite ironiskt åt andra småbarnsmammor då de stolt berättat saker som att Lillen har ätit 3 matskdear gröt, att ungen krypit 35 cm, osv....
Skärpning på oss mina medsystrar. Från och med nu stannar all dylik information inom husets fyra väggar. INGEN annan är intresserad av detta.

Mitt senaste barn blev en flicka. En liten tjej. En tös. En prinsessa. Mitt första var en liten prins.
Jag är så lyckligt lottad att jag har en av varje.
Men ni, vad är det egentligen som gör våra barn så färgade av huruvida de fötts till pojkar eller flickor, trots att vi som föräldrar försöker vara så neutrala som det bara går?
Min pojk Erik är knappt 2 år. Hans första ord efter mamma, pappa och titta var traktor. Det bästa som finns är att sitta på åkgräsklipparen och ratta. De enda böcker som intresserar honom är "Boken om lastbilar och andra stora maskiner" och "Traktorboken". Bästa tidningen är Granngårdens reklambroschyr där det finns motorsågar och lite annat smått och gott. Den stora idolen framför alla andra är morfar Roy Gruvhagen. Han har både traktor, grävmaskin, Jeep och motorcykel.
Troligtvis är det vi vuxna i hans närhet som, utan att vi reflekterat över det, har styrt in honom på denna banan. Troligen kommer Ellen inte att få samma stora intresse för motordrivna fordon och farliga aktiviteter. Jag känner redan nu hur mycket jag längtar efter att hon ska bli äldre så att vi kan åka till stan och prova skor tillsammans. Jag längtar tills jag kan göra slingor i hennes hår. Jag längtar efter den dagen då hon vill göra mig sällskap i pysselrummet.
Men jag skiter ärligt talat i huruvida jag tänker rätt eller fel här. Jag har ett enda övergripande mål med min uppfostran av mina barn. Jag skall göra allt vad som står i min makt för att ge dem en stark självkänsla. Jag skall ge dem en tro på sin egen person. Jag skall lära dem att de är vackrast i världen, precis lika vackra som alla andra människor på vår jord är. Jag vill att de skall gå ut i världen och känna: -Ja, här är jag. Och jag duger precis så som jag är!

Mina vackra underverk!!!

Foton av Malin Gustavsson från Kalmar.

Har precis kommit hem från min systerdotters dop, lilla Vilma Annie Viktoria.
Man skulle kunna sammanfatta vår insats med: Vi kom, vi sågs och vi segrade.
Något sena packar vi in oss i bilen. Erik är skitsur eftersom jag tog ifrån honom Mats tandborste med vilken han var i full gång att rengöra toalettlocket. Jag är irriterad över att jag aldrig hinner föna håret då vi ska iväg. Mats sitter i skogshuggarbrallor - han ska bara slänga av lite äpplen till älgarna innan vi åker till kyrkan. Han byter om till kostym sen. Suck!
Då händer det som inte får ske. Bil-aset startar inte. Först fram med startkablar. Mats är arg. Startkablarna ger inte önskvärd effekt. Mats är ännu argare. Vi hämtar bogserlina. Mats fortfarande arg. Nu har han dessutom börjat skrika, något om att det är sista gången han köper en jävla Saab. Eriks ögon är stora och uppspärrade, jag antar att han sitter och snappar upp alla fula ord som kommer ur pappas mun och lägger dessa till sitt eget ordförråd. Dom är inte dumma de små liven.
Kl. 11.50 är vi dock på väg.
Kl.12.01 ringer mamma på min mobiltelefon och undrar var vi är. -Prästen väntar på er..
Kl. 12.04 springer vi uppför kyrktrappan. Prästen ler mot oss. Min syster ler hon också, om än något stelare.
Kl. 12.40 är showen över. Jag pustar ut och får den där känslan man har efter att man presterat något riktigt bra, tex. ett vasalopp eller så. Vi klarade denna prövning också. Med bravur. Det började lite knackigt, men väl på plats i kyrkan så sitter vår lilla fina familj i kyrkbänken och ler stolt. Mats har fått på sig sin kostym. Ellen är lugn, mätt och har slutat kräkas. Erik sitter som ett litet ljus och fängslas av prästens ord och av musiken. Vi segrade till slut i alla fall!
Avslutar med ett STORT tack till Vilma, hennes föräldrar, morföräldrar och farföräldrar för denna trevliga eftermiddag!

Sömn. Det ordet är så vackert.
Det säger allt om hur den förestående dagen kommer att bli. Det säger en hel del om vad du kommer att tänka då du ser dig i spegeln. Det bekräftar huruvida du kommer att ha tålamod med din omgivnings små brister eller ej. Det styr till och med hur lång tid du kommer att lägga på att göra en god middag ikväll. Så är det i varje fall hos oss. Alla vet att det faktum att mamma har fått sova betyder skratt, energi, positivism och tålamod. Mamma har inte fått sova betyder att hon är gnällig, sliten och tråkig. Dessutom är risken mycket stor att det blir bullens pilsnerkorv och pulvermos till middag den kvällen.
Så, jag avslutar med att säga: -Tack Ellen, 3 månader, för 8 timmars ostörd sömn i natt! Nu ska jag banne mig fota tuttarna, så här stora och fasta har jag aldrig sett dem förr. Dolly Parton kan slänga sig i väggen!

Min älskade sambo har baksmälla idag. Eller förlåt, huvudvärk har han. Han är absolut inte bakfull. Det beror absolut inte på whiskeyn. Och inte på ölen.
Det kallas konsekvenstänkande älskling. Whiskey ger huvudvärk dagen efter. Du har gjort det förr och du kommer troligtvis att göra det igen. Dricka en aning för mycket och vakna dagen efter och undra: - Men hur kan det komma sig att jag mår så här?!
Fast... vi älskar honom enormt mycket ändå. Tapper som han är tog han med öppna armar emot Erik då han kom invinglandes med sin vällingflaska klockan 7 i morse. Efter bara nån halvtimma låg de i tältet i lekrummet och lekte björnar. Tappert älskling!

Mitt liv har fan-i-mej glamourfaktor minus 10 förnärvarande. Jag tänkte på det senast igår då jag fick avlastning från sambon och fick duscha själv i över 5 minuter. Så otroligt skönt! Resten av familjen var i och för sig också inne i vårt minimala badrum, men hela dusch-utrymmet var bara mitt!
Tänker på det ganska ofta, hur långt ifrån trendmammorna jag befinner mig på skalan.
Jag har inte köpt nya kläder på över ett år - jag har ju ett helley hansen underställ som funkar denna säsongen också.
Jag går inte på babycafé. Jag klipper gräset med vår åkgräsklippare istället. Lilltjejen ligger i vagnen och Erik sitter i knät med enorma hörselskydd. Jag tycker till och med att detta är lyx, om jag lyckas få igång radion på mina gigantiska Peltor vill säga.
Jag sitter inte i höga stövlar i lekparken och diskuterar Make up stores senaste ögonskuggor. Erik och jag kör in ved med skottkärran istället. Jag har till och med en alldeles EGEN skottkärra. Det ni, alla "latte-morsor"!

Klockan är strax efter 20.00. Det är nåt speciellt med denna tidpunkt på dygnet, det tror jag det är många småbarnsföräldrar som håller med om. Hur mycket man än älskar sina barn, och hur mycket man än gillar att busa, leka och stoja så är det ändå bra skönt då man stoppat dem i säng! För mig känns det som om kroppens och själens återhämtning sker just här, mellan kl. 20 och 22. Då vill jag helst ha så mycket lugn och ro som möjligt. Man plockar undan lite leksaker, diskar upp i köket, förbereder dagisväskan inför morgondagen osv. Skittråkiga saker egentligen, men med tystnaden i öronen blir det lite som en meditation. Det är ingen som klättrat upp på diskbänken, ingen är i badrummet och hoppar i vattnet som ligger kvar efter kvällsduschen, ingen står i gummistövlarna i hallen och skriker -Jag vill gå ut! Och det är ingen som tuggar i sig dina krukväxter... Nu ska jag fortsätta njuta av fredagskvällen!

Första inlägget i min nya blogg. Ska testa och se om detta är något för mig... Tycker att det känns ganska meningslöst med alla bloggar där folk skriver om vad de köpt för middagsmat, vad barnen gjort på dagis och så vidare. Jag hoppas att jag skall lyckas fylla raderna med lite mer tänkvärda inlägg.