I dag har jag joggat. För första gången på läääänge. Jag tror senast var någon gång i januari/februari. Jag har för mig att det var strax efter att jag gjort ultraljudet, kanske graviditetsvecka 20.
Så idag, i 4 minusgrader och strålande solsken så kände jag helt plötsligt av ett uns av "spring i benen". Kroppen sa åt mig: Nu är jag redo!
Jag klarade lätt av 5-kilometersspåret utan att stanna.
Det gick inte fort, men det gick.
Jag har ingen bra löpteknik, men jag vet hur man gör.
Jag ser inte ut som en köttbulle då jag tar mig framåt, men jag känner mig som en.
Jag springer inte om de andra motionärerna, men det är inte helt fel att bli omsprungen heller. Ut i solen ni andra också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar