Gårdagens Friskis och svettis-turne var allt annat än lyckad. Orsaken var koncentrationen, något som är av stor vikt vid styrketräning. Det gäller att fokusera på det man gör och på aktuell muskelgrupp, inte ha tankarna på Lindex rean, kvällens middag eller när sjutton man skall hinna putsa sina fönster.
I går var min koncentration noll. Jag gav upp och ställde mig på en crosstrainer en stund istället. Killen på maskinen bredvid frågade artigt hur det gick med träningen. Jag förklarade kortfattat min livssituation med de små där hemma, osv. Och att träningen numer inte kommer i varken första, andra eller tredje hand.
Han tittar på mig och säger: -Oj då. Men du, du har ju en jäkla bra fysik. För att ha fött två barn menar jag...
Då insåg jag att jag inte kvalar in längre. Jag bedöms liksom i en annan kategori nu, kraven är inte lika höga som de är för en 23-åring.
Det är ungefär som att säga till någon: "Men du är ju inte så rynkig, med tanke på din ålder". Eller att säga "Den där mannen han är faktiskt riktigt snygg, med tanke på hans ålder".
Det säger ju för faan egentligen ingenting.
Mer än att man ramlat ner ett hack och att man aldrig mer kommer att ligga i ligatoppen.
Trots att man kanske bara är typ 30 bast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar