Ibland önskar jag

Mitt sista besök var en idrottskille med skadat sidoledband.
Han har rehabtränat bra, och har fått börja jogga.
I eftermiddag fick han löfte att så sakteliga avancera. Han fick ett rehabschema som går ut på att man successivt ökar från att först jogga plant, sen jogga i terräng, löpning i 8-or, att springa sick-sack osv....

När han skulle gå ut från mottagningen tittar han först på löpschemat, sen på mig och sen på schemat igen.
Därefter utbrister han: -Faan vad roligt. Jag ska träna nu när jag kommer hem.
Och jag riktigt såg den sanna glädjen i hans ögon...

Ibland önskar jag att normalsvensson skulle ha åtminstone 30 % av idrottsmänniskornas energi. Och 20 % av deras vilja, engagemang och jävlar-anamma.

Då skulle vi sjukgymnaster kunna se mycket bättre resultat i vår vardag.