Måste, måste, måste ....

..... bara få ventilera lite om nya jobbet.
Ingen av dem vet att jag bloggar så det torde vara ett säkert kort.....

Chefen är chefen. Hon är bra. Väldigt ambitiös. Ungdomlig. Fnittrig och pratsam. Mänsklig.
Hon har egentligen bara ett fel, och det är att när jag sitter och pratar med henne får jag ibland känslan av att jag pratar med mig själv.
Förstår ni hur jag menar? Vi känns otäckt lika. Jämnåriga, blondiner, ambitiösa, framåtsträvande.
Jag vet att vi skulle kunna bli ett jädrans bra team hon och jag. Just för att vi har samma syn på saker och ting. Vi kommer att kunna vara starka. Om allt går som det ska.

Tant M är en rolig prick. Det fattar hon nog inte själv, men hon är så där underfundigt rolig.
Och dessutom så är hon ärlig mot sig själv. Hon erkänner sina fel och brister. Hon medger att hon är en sur kärring. Att hon är avundssam. Att hon ibland pratar för mycket i fel frågor.
Jag gillar henne. Hoppas att jag också har sån självdistans en dag.

Lilla fröken A är min favvo. Lite lagom av allt. För henne skull jag kunna erkänna att jag glömt bort var axelleden sitter. Och hon skulle bara skratta. Så som hon altid gör. Åt allt. Det är gott med skratt.