När jag cyklade hem från jobbet ikväll så tänkte jag för mig själv: "Varför gjorde jag inte detta tidigare? Varför lät jag inte Mats vara lite pappaledig också?"
När jag kom hem sa jag till min man:
-Vet du Mats, jag har kommit på att jag är bättre på att jobba än på att vara hemmafru.
Om det, mot all förmodan, skulle bli ett barn till, då är det du som får ta ut föräldraledigheten.
Mats svarar: -Det vägrar jag. Inte på heltid. Jag vill också få jobba.... Tur att vi inte ska ha fler barn.
Inte för att vi inte älskar våra barn.
Inte för att vi inte trivs i vårt hem.
Vi är nog helt enkelt födda till små arbetsmyror jag och Mats.
Och dessutom så gillar vi båda det vi gör. Det är stort. Det är väldigt stort. Det är större att gå till jobbet med ett leende än att ha 35 000 i lön.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ni får väl dela 50/50 om det skulle komma ett litet syskon :) Härligt att ni gillar det ni gör iaf. Ser oxå fram emot att börja jobba, få lite egen tid!
Låter rätt. John ska vara hemma mer med nästa. Men det blir bara ett til, så det så. Inte för att vi inte älskar Liv, inte för att vi inte kommer att älska ett syskon. Men för att vi ska orka älska oss själva med, och varandra!
Ser fram emot att börja jobba jag med, även om det bara blir timvikariat. Men det löser sig nog i längden.
Skicka en kommentar