Känns bättre idag än vad det gjorde i natt. Hade lite ångest över det faktum att jag kastats in så snabbt i verkligheten igen.
Varje nytt besök tar jag emot med pirr i magen. Varje nytt ansikte är en stor utmaning.
Alla frågor som kräver svar slår emot mig som stålkulor.
Vill kunna. Vill prestera. Vill vinna tillit. Vill visa pondus. Vill var tillräckligt bra.
Eller tillräckligt bra är fel ord, jag vill vara bäst. Så enkelt är det. Och det är just denna delen av mitt jag som jag skall försöka dämpa. Skall försöka var nöjd med att vara lagom. Lagom duktig. Lagom bra. Lagom trevlig.
Varje leende jag får från mina patienter får mig dock att inse att det är värt det. Att det är detta jag skall göra. Att det är detta som är rätt. Att det är detta jag vill. Att det är detta jag ska.
Men.... under stundom kommer tvivlen. Och det lär de fortsätta göra. Tvivlen på om jag verkligen är en sjukgymnast.
Skulle vilja ha ett konditori. Eller jobba som fastighetsskötare. Eller starta en hobbybutik. Eller varför inte ett hem för barn med svåra uppväxtförhållanden......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar