Jag trivs bättre och bättre. Riktigt bra faktiskt.

Jag trivs bättre och bättre. Riktigt bra faktiskt.

Idag, 3e dagen kände jag för första gången att jag älskar det jag gör. Jag gillar att stretcha Trapezius på en patient. Jag gillar att undersöka en knäskada. Jag tycker om att glida runt i gymmet i mjuka byxor och träningsskor. Jag tycker det är spännande med en nervutstrålning i benet som jag kan provocera fram genom min undersökning.

Men det är annorlunda, skillnad mot Emmaboda, precis som jag fått veta redan innan jag valde att byta arbetsplats. Jag känner på mig att det kommer att bli fler heta diskussioner här. Utan att säga för mycket så tror jag att jag kommer att uppfattas som lite obekväm. Jag kommer nog att ifrågasätta. Och försöka påverka vissa saker i en annan riktning. Jag kommer inte reflexmässigt att säga ja i frågor där jag är av en annan uppfattning.
Det tror jag behövs. Det tror jag kommer att vara bra.

Den som lever får se.....