Det blir nog bra

Första dagen av resten av mitt liv. Idag.

Slut på föräldraledighet för denna gången. Med största sannolikhet för alltid.


Dagen har varit krävande. Har inte haft så många besök, men allt är nytt och det tar på krafterna.

Många frågor som kräver svar. Som var man hittar rena handdukar. Var man tänder lampan i gymmet. Hur man larmar på. Vad en meter theraband kostar....


Jag tror, eller jag insåg idag, att detta kommer inte att bli någon lek. Tidboken är redan väl påfyld. Och förväntningarna på mig är högt satta. Ribban är lagd.

Men det kommer att bli bra. Ge min en månad eller två så jag kommer in i rutinerna och jobbet igen. Då kommer jag att säga att allt är bra.

Idag känner jag mig inte så säker att jag vågar uttala de orden.
Men någonstans inom mig finns det en ung kvinna som motiverar mig. En kvinna som vill ut och jobba igen, komma långt bort från en tillvaro fylld av matlagning, tvätt och barnskrik. Även om det är just den trygga tillvaron jag också kommer att sakna. Just för att den är så trygg.

Men det blir nog bra.